Järnbruk, mossjord och envis passion

Det här stället har alltid handlat om att göra något av det man har till hands.

Bredsjö Bruk hade järn, vatten och folk i nästan 300 år. När bruket lade ner 1962 lämnade det efter sig en gammal gård, mossjordar och en tystnad som skulle dröja ett par decennier att fylla igen.

Lars Göran var veterinär och Lena konstnär. 1987 köpte de gården och bestämde sig för att testa något de inte visste om de kunde — att göra ost av fårmjölk. De ostfriesiska fåren fanns redan på plats. Inspirationen kom från Roquefort. Men den här gårdens ost ville bli något eget.

De första åren ystades osten i Lenas kök, i små satser, metodiskt och utan brådska. Det tog två år innan de fick till en blåmögelost de var nöjda med. Carl Jan Granqvist på Grythyttans gästgiveri provsmakade under resans gång och kom med synpunkter — och beröm. Resultatet fick ett namn: Bredsjö Blå.

1992 öppnade Ostcaféet, till en början som gårdsbutik. Sedan dess har osten och besöksnäringen vuxit hand i hand.

Det har inte alltid gått som planerat. Gården har mött motgångar som fått andra att ge upp — och varje gång byggts upp igen, långsamt och metodiskt. Lena brukar säga att det går bra om man tar det med små steg.

2022 tog Sara och Carl Johan över. Sara växte upp här bland fåren och tog en omväg via sommelierutbildning och lantbruksskola innan hon hittade tillbaka. Carl Johan kom från ett annat håll — uppväxt på Saxå Bruk, nationalekonomi och sommelierstudier i Grythyttan — och hittade hit 2018 när han köpte ostar direkt från gården istället för från ICA. Lena och Lars Göran är fortfarande kvar, men numera som Sara själv kallar det, pensionärsvolontärer.

Carl Johan har en djup konskap inom sensorik och Sara är både utbildad sommelier och fromager vud Restaurangakademien, vilket kanske förklarar att vi tar ostens sällskap på allvar. Målet är inte att växa fort, utan att förvalta det som byggts upp under 35 år — och att fortsätta göra ekologisk ost av den här gårdens mjölk, på den här gårdens sätt.

Välkommen hit. Det finns alltid en bit ost att smaka på.

— Sara & Carl Johan